Hawaii-resan . . . fredag 12 augusti - sö 13 augusti

en sista blick över Oahu innan avresa

annu glad och ovetande om övervikt
(på resväskan alltså .)

Jaha - hemresa idag.

Sigrid körde mig till flygplatsen när Brent kommit hem och när jag hittat incheckning o sånt, så skulle man väga sitt bagage - inte helt överraskande så hade jag övervikt - 7lb (pound) - min väska vägde 57 lb och max var 50 lb.

Jag blev hänvisad till en särskild monter där en mycket trevlig kvinna talade om för mig att det inte går för sig att ha sååå mycket övervikt, ett par lb hade väl vatt ok, men nästan 10 - icke. Jag försökte tala om för henne att om jag öppnar väskan så kommer jag inte att få ihop den igen, sa att min dotter hade hjälpt mig att packa och att hon fick sitta på den för att vi skulle kunna stänga den - det tyckte hon lät kul - men hon undrade var min dotter var nu och om hon inte kunde komma och hjälpa mig igen, tyckte att jag skulle ringa och be henne komma tillbaka - nej det går ju inte, sa jag, hon är ju redan långt iväg - så den trevliga kvinnan gav mig ett trevligt ultimatum - att jag skulle ta bort tre kilo (7lb) eller betala 400 dollar för övervikten - nja, jag förklarade att jag inte hade några pengar kvar och att jag inte kunde betala så den trevliga tålmodiga leende kvinnan tyckte att jag skulle ta och fundera på hur jag ville göra och återkomma igen - men eftersom flyget inte skulle vänta på mig medan jag funderade så var det inte så mycket att fundera på.

två månader tillsammans men inte på samma kort kom vi på

Jag hade inget annan val än att öppna väskan och ta ut lite grejer - som jag förresten mycket väl kunde lägga i ryggsäcken enligt den trevliga kvinnan - det gick bra. Så jag drog mig till en vrå och öppnade väskan lite försiktigt och med stor tveksamhet - och den bara expanderade och kläderna växte och växte - jag tog i alla fall bort två par skor och lite annat som jag vägde till 6,8 lb, kvinnan nickade glatt och godkände, varpå jag stoppade tillbaka ett par skor i resväksan igen och hoppades att det ändå skulle räcka - och ja, så gällde det ju att få ihop det hela igen - jag är ju lite tyngre än Sigrid så nog fick jag ihop den med lite hjälp av diverse ord som inte kan stavas, och så snabbt igen med blixtlåset innan den svällde igen. Tur att den gula remmen tvärs över håller ihop hela väskan - jag blev godkänd och fick mitt boardingpass och kunde gå ombord. Den mycket trevliga kvinnan talade om för mig att gränsen för maxvikt är till för dem som ska lyfta väskorna ombord på planet och har inte så mycket med själva totalvikten att göra - det är väl ok - bra att de tänker på personalen och det gick ju ändå bra för mig :). Min ena ryggsäck blev bara 3 kg tyngre.


Planet lyften enligt tidtabellen kl 21.05, och det skulle ta fem timmar till San Fransisco. Jag hade fönsterplats och fick se hela Honolulu upplyst av gula gatljus så det såg ut som om hela staden badade i guld, och fullmånen lyste så vackert över alltihop. På denna flighten kunde man bara köpa snacks o sandwich med kontokort, och det betyder extra bankavgifter, så jag köpte lite bananchips o juice innan jag gick ombord för att ha att knapra på. Jag tittade lite på film och slumrade till lite så tiden gick ändå ganska fort. Vi landade en halvtimma före utsatt tid och kapten ursäktade sig för att det var ingen personal där ännu som kunde ta emot oss :) Klockan var nu bara 04.30 i Frisco.

Klockan 06 var det dags för nästa flyg vidare mot NewYork, från gaten intill, så det är smidigt att byta plan. Det var trångt på startbanan - vi hade sex plan som stod i kö bakom oss när vi skulle lyfta.





Himlen började skifta färg och man anade en kommande soluppgång - det var så vackert. Flyget till Newyork tog 5,5 timmar och jag knaprade på bananchips och tittade på filmer och försökte vila o sova lite - för mig var det ju egentligen fortfarande natt enligt Hawaii-tid.  Ofta är det ganska kallt på planen, så jag hade en egen filt med mig som jag burrade in mig i. Toalett är inte att tänka på då man har fönsterplats eftersom de två andra då måste resa på sig, och vi svenskar vill ju inte besvära i onödan (ens om man är nödig - hi hi) men som tur var så var jag inte heller nödig.

faktiskt ganska gott och välkryddat

Vi landade i NewYork kl 14.35 och hade tre timmar innan nästa flyg till Köpenhamn, också nästan från gaten intill, så visst är det smidigt. Inga förseningar hittills. Hade köpt mig en bagel och juice till frukost men på detta flyget fick vi lite mat senare. Flyget till Köpenhamn tog 8 timmar och vi landade där 07.30, men det är inte särskilt bekvämt att sitta stilla i åtta timmar. Så småningom fick vi lite mat - kyckling eller kött? - nja, finns det inget vegetariskt frågade jag och till min stora glädje fanns det nåt vegetariskt - rätt så gott också.

Snart blev det natt utanför och det släcktes i planet och de flesta försökte nog att sova - lyckades slumra tll lite då och då - men man skulle verkligen vilja sträcka ut benen lite - vem farao har bestämt att man ska ha så lite benutrymme i planen - upp till kamp och vägra flyga!!!

Framåt morgonen fick jag se världens vackraste soluppgång där uppe ovanför molnen och jag svor långa ramsor för att batterierna i kameran la av precis när det var som vackrast - fast jag njöt ändå av det vackra, trots svordomarna. Till slut kom jag på att jag hade ju kamera i min mobiltelefon, men den låg i ryggsäcken som låg i bagageutrymmet ovanför - men grannarna var vakna och jag frågade lite snällt om han kunde ta ner min ryggsäck så jag fick ta ur mobilen. Jaha - men då hade ju nästan allt det vackra redan försvunnit - men jag hann ta några kort när solen liksom exploderade och hela himlen badar i ljus. Jag såg hur solskivan rörde sig och steg uppåt och det var så fantastiskt och är så livgivande - och ja - jag skulle nog säga att man kan känna en gudomlig närvaro - ljuset har återigen övervunnit mörkret.

Till min stora överraskning fick vi också lite frukost, en nånting-vad-den-nu-heter, lite melon och en kopp te - det satt gott så här dags en timme före landning i Köpenhamn

.

Väntade ca 1½ timme i Köpenhamn på tåget till Växjö - var faktiskt ganska pigg ändå - det är söndag och jag undrar lite vart lördagen tog vägen - känns som om jag åkte från Hawaii igår - eller var det i förrgår? -det är lite konstigt det där med tidszoner - så när var det lördag egentligen? (hos Sigrid är det ff lördag kväll)

Tåget gick också i tid och - över alla under - inga förseningar alls. Men det är KALLT här hemma - jag tog fram min lilla filt och virade in mig i den - och funderar på när jag ska ha alla fina sommarkläder jag köpt - det är liksom inte sommar här längre (och har knappt varit heller har jag förstått).

hi hi - satt längst fram i tåget och tog kort på lokförarplatsen

På den långa hemvägen har jag ju också haft tid att reflektera över min resa och jag är så tacksam att jag har kunnat göra denna resa - och att jag fått tillbringa så mycket tid med Sigrid o Brent och ta del av deras vardagsliv, se vilken miljö de lever i, hur det ser ut hemma hos dem mm. De fungerar så fint tillsammans och nu får de vara lite för sig själva igen -hi hi.

tavla som jag köptte till dem

Och jag är helt nöjd med min resa till detta Paradis som jag förmodligen aldrig hade kommit till om inte Sigrid bott där och om inte Brent skulle ha åkt till Afghanistan - nu behövde han ju aldrig åka och då blev det ju inte riktigt som vi planerat men jag skulle  ändåsäga att det blev bättre, för jag fick chansen att lära känna Brent lite mer - han är en lugn o fin kille med fina värderingar och det märks att han älskar Sigrid mycket, och jag gillar min svärson. Vi tre har gjort en massa trevliga, roliga saker tillsammans som Sigrid o jag kanske inte skulle ha gjort annars. Och att Sigrid fick ett jobb som hon trivs med var ett stort plus, det ger henne en egen ekonomi (att köpa mera kläder för - ha ha) Hon blev ju även erbjuden jobbet på Waldorf igen, men vill hellre stanna kvar i butiken i Kailua.

Karins mest saknade

Ja, och jag kommer att sakna bergen, träden, blommorna, de sköna svala kvällarn, att gå på hike (ha - jag har faktiskt gått ner några kilon), det varma havet (obs - ej sanden) men dock stranden, solen (men inte att svettas), fågelkvittret, suset i palmerna - jag har så många fina minnen att plocka fram och massor av kort att titta på - jag kommer att sakna Sigrid också, men det är lättare nu när jag varit där - så ja, det har varit en helt underbar sommar för mig i år. Kostat pengar - ja, men värt varenda cent och dollar.


Och i och med detta så är både min Hawaii-resa och min blog avslutade. 

Sigird och Brent - MAHALO ♥♥♥

Aloha

Hawaii-resan . . . fredag 12 augusti

tatuering på gång

 Yep - idag har jag gjort det - outch - det gjorde lite ont

för sent att ångrasig

Är man på Hawaii måste man ju bara ha en tatuering - så är det - så vi gick till Sigrids tatuerare och beställde en tid - jag visste vad jag ville ha och har ritat den själv och valt färger - så idag blev det gjort - och den sitter där resten av livet

men jag blev jättenöjd - har ritat motivet själv

En hälsosam smotthie är gott ibland

Efter tatueringen gick vi till en bar och beställde en morotssmoothie - den var riktigt supergod

hur ska allt få pl

Jaha, så var det ju dags att packa - resväckan var ju redan full när jag kom och med alla kläder jag köpt - inte en chans.

alla knep är tillåtna

vi provar en gång till

bara en liten glipa kvar

Men nu måste jag skynda mig - viska iväg till flygplatsen om en kvart - får inte missa planet :)

Ska sitta på flyget och summera mina två månader lite - hör av mig hemma igen för att skriva om hur hemresan gick.

Aloha

Hawaii-resan . . . torsdag 11 augusti

Idag steg Sigrid upp tidigt och körde Brent till jobbet så vi kunde ha bilen sen - hon kom tillbaka och vi tog det lite lugnt på fm. Vår plan idag var att hälsa på i Honolulu Waldorfskola där Sigrid har jobbat och eftersom jag jobbar på Waldorfskolan i Växjö så frågade vi om vi kunde komma och gå runt och titta lite, och det var helt ok, så vi begav oss in till Honolulu - idag igen.






Körde förbi denna fina trähästen - en hawaiiansk dalahäst?

Körde söderöver och upp i bergen och förbi fyrtonet där vi var på vår första hike - då jag inte hade så bra kondition - minns att jag stod och kramade en stolpe av ren utmattning. Nu skulle jag nog klara den betydligt bättre :)

Honolulu Waldorfskola för barn från Förskola till klass 7 - här börjar barnen i första klass redan när de är 5 år (ska fylla 6). Skolan var ännu stängd och höll på att städas inför starten nästa vecka och det var ingen personal där mer än en kvinna på kontoret, så vi fick gå runt lite på egen hand och kika in i alla klassrum - jag tog förstås massor med kort.

Skolan var så mysig och hade en mycket trevlig utemiljö
och den grundades här i Hawaii för 50 år sedan.

Det fina med Waldorfskolor är att de är likadana över hela världen - man känner genast igen sig i arkitekturen, i färgerna, i materialen, i möblemang och leksaker (lämnade föresten mitt visitkort)

 I entrén möttes man av denna fina väggmålning

även utemiljön var spännande för barnen
de stora träden ger skön skugga

mysig liten lekstuga

Efter Waldorfskolan åkte vi till Ross, en stor klädbutik. Sigrid sa att Ross ligger alldeles intill skolan och det lät som om den bara låg runt hörnet, men när vi hade passerat Ross så körde vi säkert en mil till innan vi kom till skolan - ha ha - jag tror någon har blivit lite påverkad och hemmablind av Det Stora Amerika - ha ha - runt hörnet här är visst flera mil.







Innan vi gick in till Ross kollade vi en skobutik och de har ett trevligt sätt att visa skor på här - skorna ligger kvar i kartongen och är sorterade efter storlekar - hemma sorterar vi efter modeller

söta små Cinderellaskor

kläder är billigt på Ross

så sant som det är sagt

Jo, jag köpte kläder igen på Ross, har aldrig köpt så mycket kläder i hela mitt liv, men det är svårt att låta bli när det är så billigt - priserna ligger på 6-7-8 dollar för toppar, byxor, kjolar mm och allt är nytt och modernt. Visst, modet är lite annorlunda här, lite pråligare, men jag har bara köpt sånt som fungerar i Sverige och på jobbet.

Ja, och så köpte jag nya vinglas och ölglas till Sig o Brent, dels för att de behövde dem, men också för att jag råkade slå sönder ett vinglas när jag diskade (men de var snälla och sa att det redan varit en spricka i det:)

köpte också nya diskhanddukar att torka glasen med :)

smoothies och scones på Starbucks

På baksidan av köpcentret låg denna fina anläggning, en bit av havet, uteplatser, och en scen där de säkert har lite uppträden ibland - det var så vackert, så välskött, rent och fint så man skulle vilja bara ha en massa tid att sitta och ta det riktigt lugnt och koppla av

Utefter andra sidan låg det en hel del fina villor som säkert kostar miljonermiljoner

Trevliga uteplatser i vacker miljö

Sen åkte vi vidare till  Navy-basen (det ligger nära där Brent jobbar och vi skulle ju hämta honom sedan) - här kör vi förbi en liten "Globen" tror byggnaden tillhör Universitetet

Kung Kamehameha

Och vi körde en omväg in i centrum av själva Honolulu för att jag ville ta ett kort på denna stay - det är på Kung Kamehameha, den förste kungen på Hawaii 1810 - numera finns det Kamehameha Highway och en massa annat uppkallat efter honom - en imponerande staty i guld.

underbar pink skyskrapa - är den Barbies?

fin palm i glas - skulle velat haft den

Karin vid vattenfallet inne i varuhuset
folk kastar faktiskt slantar i som i en
önskebrunn

Sigrids tur - hon valde en röd och en gul

Vi har faktiskt varit hos frissan idag - vi har satt in fjädrar i håret och vi fick leta länge efter någon som kunde göra det, jag kollade häromdagen i Honolulu, men de hade inte den färgen som jag ville ha, lila naturligtvis - tillslut hittade vi en frisör som kunde - det var en massa skrikiga barn där som också skulle klippas och ljudnivån var inte av denna världen - Sigrid frågade på skoj hur många Asprin de behövde ta om dagen för att kunna jobba där;) men det blev lugnt så småningom och vi fick våra fjädrar - det är jättepoppis med fjädrar i håret här och Sigrid säljer sådana i butiken, det var därför vi kom på att vi ville ha dem.

jag valde lila och turkos

Man sätter fast dem med en klämma och man kan tvätta och föna och locka håret precis som vanligt och de sitter i flera månader - när håret vuxit ut en bit så kan man ta bort den och göra om och flytta upp den igen - får väl se om det kommer till Sverige så småningom - jag kanske är först - hi hi :)

Fjädrarna är smala och diskreta och syns inte så mycket, man anar dem mer än man ser dem :))

snyggt och högsta mode

yep -me too

Ja sen var det ju dags att hämta Brent och jag ville gärna ha pizza i kväll då det är sista kvällen med gänget, så Sigrid piffade upp den lite med korv, ananas och chilipeppar  - och några öl till så var maten fixad

gissa vilken del av pizzan som är min :))

Nu har alla gått och lagt sig - Sigrid ska bara jobba några timmar på fm och jag har en sista sak kvar att göra i morgon - sedan packa och ta flyget hem.

gott - min sista goda amerikanska pizza
och ett gott öl till - kvällen är räddad

Aloha